jag är en väldigt bra bilförare!
så är det. inget att diskutera. så nu ska jag dela med mig av dagens händelser!
det börjar med att jag tar min pappas bil för att åka och hälsa på min farfar. när jag åkt en bit ser jag att en röd varningslampa lyser, vilket enligt instruktionsboken genast innebär att man måste kontrollera bromsvätskan. happ tänkte jag och åker in på en parkering för att ta en titt.
för det första tar det mig ca 10 minuter innan jag ens får upp motorhuven. för det andra så låg parkeringen precis brevid en extremt trafikerad gata. för det tredje hade jag såklart valt platsen närmast gatan. så till allmänhetens beskådning stog jag där och kämpade med att öppna motorhuven! men efter en extra titt i instruktionsboken förstod jag att det var en liten spärr man skulle dra i. det var ju jävligt nödvändigt.
men i allafall. bromsvätskan. den var slut. HELT slut. inte minsta droppe kvar. då har jag hört att man inte ska ut och köra. så vafan nu då? jag ringer min pappa. inget svar. ringer igen. inget svar. efter 5-6 försök så ringer jag hans tjej. inget svar. NEHEJ! 20 minuter går på parkeringen och jag försöker om och om igen att ringa, utan svar såklart. så jag ringer lovisa för att beklaga mig. hon fick vara min psykolog ett tag och min frustration dämpades något.
försöker återigen ringa min käre far och den här gången svarar han! jag förklarar läget varav han svarar "äh det är lugnt, det har varit sådär länge, det funkar ändå!" eh.. ja. då vet jag! bara att ge sig ut på vägen igen! men då till mitt andra problem, jag hittar inte ut ur uppsala. kanon! så han spenderar ett antal minuter med att förklara vägen för mig. sen var det dags att fortsätta min resa. så jag kör 10 mil utan bromsvätska. gick skitbra! bromsvätska är överskattat.
men nu när allt gick så himla bra för mig så är det klart nåt som ska till och jävlas. en såndär orange vägpinne med reflexer på har fått för sig att luta rätt ut i vägen. i ena sekunden ser jag pinnen, i andra blir det en jävla smäll i bilen och det flyger glasbitar över vindrutan. woho. blinkersglaset fattas numera.
nu kanske ni tror att jag har lyckats tillräckligt idag? men icke. när jag ska parkera utanför huset råkar jag missbedöma min kombination av hastighet och avstånd! så bilen blev vackert dekorerad med små och mindre små kvistar inklämda i diverse skrymslen och vrår!
över och ut!
det börjar med att jag tar min pappas bil för att åka och hälsa på min farfar. när jag åkt en bit ser jag att en röd varningslampa lyser, vilket enligt instruktionsboken genast innebär att man måste kontrollera bromsvätskan. happ tänkte jag och åker in på en parkering för att ta en titt.
för det första tar det mig ca 10 minuter innan jag ens får upp motorhuven. för det andra så låg parkeringen precis brevid en extremt trafikerad gata. för det tredje hade jag såklart valt platsen närmast gatan. så till allmänhetens beskådning stog jag där och kämpade med att öppna motorhuven! men efter en extra titt i instruktionsboken förstod jag att det var en liten spärr man skulle dra i. det var ju jävligt nödvändigt.
men i allafall. bromsvätskan. den var slut. HELT slut. inte minsta droppe kvar. då har jag hört att man inte ska ut och köra. så vafan nu då? jag ringer min pappa. inget svar. ringer igen. inget svar. efter 5-6 försök så ringer jag hans tjej. inget svar. NEHEJ! 20 minuter går på parkeringen och jag försöker om och om igen att ringa, utan svar såklart. så jag ringer lovisa för att beklaga mig. hon fick vara min psykolog ett tag och min frustration dämpades något.
försöker återigen ringa min käre far och den här gången svarar han! jag förklarar läget varav han svarar "äh det är lugnt, det har varit sådär länge, det funkar ändå!" eh.. ja. då vet jag! bara att ge sig ut på vägen igen! men då till mitt andra problem, jag hittar inte ut ur uppsala. kanon! så han spenderar ett antal minuter med att förklara vägen för mig. sen var det dags att fortsätta min resa. så jag kör 10 mil utan bromsvätska. gick skitbra! bromsvätska är överskattat.
men nu när allt gick så himla bra för mig så är det klart nåt som ska till och jävlas. en såndär orange vägpinne med reflexer på har fått för sig att luta rätt ut i vägen. i ena sekunden ser jag pinnen, i andra blir det en jävla smäll i bilen och det flyger glasbitar över vindrutan. woho. blinkersglaset fattas numera.
nu kanske ni tror att jag har lyckats tillräckligt idag? men icke. när jag ska parkera utanför huset råkar jag missbedöma min kombination av hastighet och avstånd! så bilen blev vackert dekorerad med små och mindre små kvistar inklämda i diverse skrymslen och vrår!
över och ut!
Kommentarer
Trackback
